säger godnatt

Funderar starkt på att säga godnatt världen denna lördag kl halv tio! Igår tog jag en tiopoängare på På spåret och så idag går jag och lägger mig tidigare än de allra flesta. Tydligen blev jag inte bara ett år visare även ett år äldre, eller tjugo ;)

Foto Jennie Haglund

...Jag går bredvid men halkar efter...

Vinterland
(Foto Jennie Haglund)
Vintern kom tillslut. Som alltid när Hindersmässan gästar staden i och för sig. Har försökt vända tillrätta på mina dygn och hela det nya året har hittills gått i hälsans tecken. Ytterst lite godis, mycket träning, lite slösande med pengar samt en väldigt välbehövlig resa bokad! Om mindre än en månad bär det av :)

Men trots allt detta känns mycket blekt. Lite dimmigt men med ljuset vet jag att nya tider är på väg. Bara att hålla ut lite längre.

Lite visare?

vinter i naturreservatet



vassen fryser

vinterlandskap

...Those days are over...

Våren 2012
(klick, klick, klicka på bilden)
Tack vare min fina lilla iphone blev det ytterligare en ledig dag.. Av oklara orsaker kom aldrig samtalet fram utan bara ett medelande om missat samtal.. när jag väl ringt upp var tiden redan bortgiven. Men inte är jag den som gråter över spilld mjölk ;)

Tog istället irritationen med mig till gymmet för ett hårt träningspass.. Närmar sig slutet av januari och jag gick med jackan uppknäppt. En tokig vinter är det så därför har jag redan påbörjat min vårlista! Varsågoda!!


(och för er som inte har spotify ser ni låtarna som hittills fått äran att hamna där)

en dag i januari...

art made of Jennie Haglund
Har en sån där dag som aldrig kommer igång. Uttråkad till max och försöker mig på en massa små projekt bara för att få tiden att gå och dagen att ta fart. Ett sådant var att plocka fram skissblocket jag fann efter att rensat igenom hela klädkammaren.
Ringrostig är jag, har nog inte tecknat på 6-7 år men det funkade iaf en halvtimme mot min uttråkighet.

Men nu är dagen återigen mörk, trist och kall.. En tråkig dag ingenting mer än så. Vilket slöseri...

Lite konst på väggen?

Openart 2011 Örebro Paraplyer i Krämaren

En liten Canvas kanske? Har en tid velat göra om ett av mina foton till en canvastavla men då kameran större delen av tiden legat i sin väska och inspirationen varit på minus och alla gamla bilder känns fattiga och gamla är det kanske en möjlighet att göra om en helt till något nytt.. Som jag gjorde med denna! Trots att det är en lekmannagrej att bara med ett litet klick göra om sitt foto genom att klicka på al fresco i photoshop måste jag säga att jag gillar´t!

 

Vad anser ni? Något man kan pryda en vägg med?


Dags att blicka tillbaka

mina första mellandagsreafynd

Inte många dagar kvar nu på året 2011. Året har stundtals känts som ett väldigt blekt mellanår. Trots det så har ändå mitt 2011 bjudit på en hel del goda stunder:

- Jag blev moster till underbaraste lilla Rut

- Jag slutade på BK(!)

- Jag började på H&M i somras och sen i höstas har jag även arbetat i citybutiken.

- Jag har varit på en rad trevliga och underbara konserter, bland annat Håkan Hellström, Lars Winnerbäck och Veronica Maggio.

- Jag har klarat milen! (sen tog det lite stopp men inget att gråta över, vet att jag nu kan om jag bara vill)

- Varit på två underbara resor till Göteborg!

- Jag har i stort sett kommit över allt trasigt och gamla Jennie har kommit tillbaka. Även om det gjorde lite ont att se dom tillsammans häromveckan så känns det som att allt det där är över.

Nu väntar som sagt ett nytt år och vad mina mål för det är ännu inte helt bestämt. Nystart känns lite avlägset. Snarare fortsätta som jag avslutar och bygger vidare så får vi se vart jag tillslut hamnar.


Fruktsallad à la jul

Sitter nu och gottar mig i en liten fruktsallad som blev till genom att taga vad man haver i kylen!

Oftast är det nog då det blir som bäst och lyckan att bara sådär kunna slänga ihop något väldigt gott.

Vad var det jag då hade min min lite kyliga fruktsallad, jo en apelsin, lite russin och en banan. Samt pricken över mitt i var den vita glöggen.

Sen kan jag även tänka mig att lite krossade nötter, physallis och varför inte lite keso lyfter den ytterligare!


.....

Foto Jennie Haglund
Man skulle kunna tro att jag haft väldigt mycket den senaste tiden med tanke på hur lite jag engagerat mig här. Men ärligt talat har det varit helt det motsatta. Dagarna har på nåt vänster tickat förbi med en tjock dimma. Att sova har varit det enda jag velat och även till större delen gjort. Därimellan slukat boken "En dag" som för ovrigt rekommenderas varmt till er som missat en väldigt fin och annorlunda kärleksberättelse.

Men det känns som det värsta är förbi och dimman lättar och julpyntet framtaget. Nu gäller det bara att ta en dag i taget tills våren är här...

hej.

 

en stilla höstdag i Örebro

Säkerligen är jag inte ensam om att ha perioder man snörat in sig på speciella saker under en period och nästan överanvänder det, vad det nu kan tänkas vara. En sådan sak denna höst har varit att promenara i Rynningeviken. Är ett litet promenadstråk genom ett naturreservat bakom sjukhuset här i Örebro och när man tar sig ut dit känns det som man rest långt långt bort från tråkiga lilla staden. Man hamnar i en annan tid och i ett annat rum där allt känns bra och alla problem och oklarheter i ens liv får vila ett tag.

Senast jag var där var med min syster och hennes finaste lilla Rut! Dagen bjöd på kristallklara vatten med de mäktigaste spegelbilderna jag skådat. Vad som var vatten och vad som var himmel var stundvis svårt att isärskilja. Solen lyste upp vår dag! Välbehövligt både för henne och mig.

 

En fin dag! En mycket fin dag minsann!


Ett stort kliv

Molly
Snarare var det nog dryga tiotusen kliv jag tog denna dag. Kommer ni ihåg för ett tag sedan när jag berättade att jag återigen börjat träna och att mitt nya mål innan året är slut var att klara av milen!

Det målet är nu avklarat efter en lång och envis kamp på löpbandet. Tiden pratar vi inte direkt om även om det är bra då jag har nåt att finslipa på! Men herregud. Jag tog milen idag! Det är stort :) I våras klarade jag 8 km (stoppades utav en blåsa som sprack) och då hade jag slitit under en lång tid på bandet så det var väldigt väntat. Denna gång måste jag erkänna att jag har slarvat rejält med träningen. Mycket har kommit emellan även om mina dagar just nu är segare än någonsin. Träningen har varit minimal!

Men antagligen så krävdes det bara en dag då alla förutsättningar fanns för att jag mentalt skulle förstå att det inte är en omöjlighet. En sån galen känsla när jag var vid 6 km och tänkte att det nog var möjligt och tänkte: äh det är ju bara (BARA) fyra kvar! Som om det inte vore nåt. Galet då alla mina träningar slutat jag ens avklarat fyra km. Häftigt när man hamnar i den andra andningen och tiden tickar på och man t o m kan prata med grannarna utan att riskera att inte göra sig förstådd pga sitt flåsande.

Häftig känsla var det helt klart!

Dagens ros

Novemberrosor
Att jag såhär mitt i november finner blommande rosor hemma hos min syster i nya huset kändes lite ovanligt.  November känns inte helt som en blomstrande tid för blommorna.

Aja något mer betydelsefullt hade jag inte att dela med mig denna ganska så bleka novemberdag.



Två små flickor

Foto Jennie Haglund
Lägenheten ekar numera väldigt tomt efter några dagars kattvaktande åt mina två fina favorittöser. Mysiga dagar har vi tre haft medan ägarna vandrade runt bland Londons gator.

Tid till extra grubblande har jag och att då inte sitta ensam hemma har gjort att grubbleriet nog hållt sig nere på en helt okej nivå. Nu ekar det som sagt väldigt tomt och framtidstankarna börjar snurra. Så mycket jag vill, så mycket jag inte är nöjd med men åt vilket håll mina steg ska traska har jag svårt att bestämma. Nä kanske dags för mig att även jag skaffa mig en egen liten älskling? Det är väldigt lockande men troligen även väldigt egoistiskt tänkt.

Take a trip down memory lane

spotifylista alá höst

Att musik kan få oss att minnas, drömma oss tillbaka till en tid som varit är det väl ingen som inte fått uppleva. Man kan t o m ibland älska en låt enbart för att den får en att tänka på ett underbart minne. På samma sätt gäller såklart även det motsatta. När man helst av allt bara vill glömma så kan man bli tvungen att stänga av och vända örat åt ett annat håll. Vända det åt en mer neutral mark som inte har nåt gemensamt med det man vill komma ifrån.

Nu undrar ni säkert varför jag tjatar på om detta då jag faktiskt lovade för inte allt för länge sedan att helt släppa allt det gamla bagaget.

Detta ska absolut inte vara ett gräva ner sig inlägg. Denna höst nu när jag har möjligheten att ha alla mina gamla skivor i min mobil och då jag spenderar väldigt mycket tid på bussen har jag nu smått börjat prova att lyssna på all gammal musik som jag under två år inte klarat av att lyssna på för att det gjort för ont. Istället ändrade jag delvis min musiksmak och letade enbart efter nytt som var minneslöst.

Det smög sig på gradvis en vilja att återigen börja lyssna på allt det där gamla. För musik säger mycket om vilka vi är och den riktiga Jennie är på väg tillbaka. Nu vill jag minnas, nu vill jag släppa in Christian i mina öron för att ta mig tillbaka, nu vill jag låta Annas rispiga röst och hennes deppighet ta mig tillbaka för jag känner mig stark och jag vill vara den jag egentligen alltid varit. Jag vill kunna lyssna på Moneybrothers skivor när jag lagar mat i höstmörkret!

Vi hade många fina stunder M och jag och jag har försonats med tanken att jag aldrig kommer få fler så nu vill jag inte glömma dom jag fick. Dagen kommer då även jag får stå vid altaret och säga till min älskade att jag lovar att alltid finnas vid hans sida precis som han nu gjort. Men tills den dagen kommer är det nog väldigt fint att kunna hedra sitt liv och tänka glada tankar på allt som hänt, sluta minnas de sex hemska månaderna och istället minnas alla 54 som var väldigt fina. Han har gått vidare och skapar nya minnen till nya låtar med en annan och dagen kommer då även jag gör detsamma.

En liten minilista på några bortglömda guldklimpar finner ni om ni klickar på bilden ovan!

La mia vita?

gult löv om hösten. Foto J. Haglunde

En veckas "ledighet" och redan efter bara en dag klättrar jag på mina väggar. Men förhoppningsvis infaller sig det ett lugn och en förmåga att varva ner eller så kan man ju hoppas på att det inte alls kommer bli en veckas ledighet utan att jobbet kallar. Ja vilket som är nog bra. Har ju ännu inte haft någon semester detta år så lite ledigt skadar inte och att få extra tid att grubbla och fundera kan vara välbehövligt samtidigt som lite pengar in på kontot aldrig skadar. Behöver fundera på en hel del och lägga upp en liten plan över mitt liv.
Att bara glida runt och leva vecka för vecka är för det mesta väldigt trevligt men i längden är jag rädd att det inte håller.

 

Några tips kanske?


Med Lars på vägen!

Tavlan!
För en månad sedan gav jag Göteborg ett litet besök för att dels gå på Lars Winnerbäcks konsert men även såklart hinna med en massa annat fint. På konserten som ett litet minne passade jag på att köpa affischen ovan. Men att tejpa upp den rakt upp och ner kändes lite studentliv eller som tonåringar gör.

Så istället lämnade jag in den och resultatet kunde inte blivit bättre! Så fin och ja troligen den finaste tavlan jag äger!

Och så tar vi milen

Nuförtiden har jag blivit en sådan människa som lätt snörar in mig på saker och kör på det stenhårt. Förra sommaren var det träningen som fick allt mitt fokus. I vissa perioder har musikstilen helt skiftat från att en månad endast spela franskt till att nästa månad bara lyssna på nytt och allra bäst var sådant jag upplevde att jag var först med att gilla. Detta har även gällt mat från falafel till tomatsoppor eller soppor överlag. Listan kan göras milslång på mina små fixideér jag fått för mig under de senaste två åren och ni vill troligen inte alls höra om dom så jag stannar här.
foto Jennie Haglund
I alla fall så tänkte jag nu ta till vara på mitt maniska jag och sätta igång med träningen då jag idag slösade på tok för mycket pengar på mitt gymkort. Första passet avklarades utan problem. Kändes riktigt kul att återigen befinna mig på löpbandet och se ansikten på mina okända träningskompisar. Krafterna fanns konstigt nog kvar. Klarade nästan lika mycket som för ett halvår sedan. Dock inte så mycket som i vintras då jag var på topp. Men hej så höga krav får man ju inte ställa på sig. I och med att det gick som det gick idag känner jag att ett litet mål ändå måste sättas så nu jäklar satsar jag på att klara milen innan året är slut!

Ett väldigt sent nyårslöten passar väl himlans bra då jag faktiskt klarat av mina andra!

Det susar i säven

Vet inte om jag har så mkt att berätta. Eller egentligen har jag massor men jag ska ju som sagt avsluta just det kapitlet så det blir inget utav det. Jag får istället försöka bara släppa det och istället leva mitt.


höst i örebro
(foton Jennie Haglund)
Igår iaf på min lediga dag passade jag på att äntligen plocka fram min kamera för att rensa huvudet med en promenad i det fria! Blev en tvåtimmars promenad runt Rynningeviken här i Örebro. Tog väl en sisådär hundra bilder men var för ringrostig och fick tyvärr inte till så många bra. Men hursomhelst så var promenaden väldigt givande och precis vad jag behövde. Hjärnan har snurrat lite väl fort den senaste tiden.

Hårt slit

Jag går mest på autopiloten dessa dagar och trotsar ryggont och förkylningssymtom. Tror jag klarar mig undan en riktig förkylning men dessa dagar rullar på och det börjar kännas som att min lägenhet är mitt andra hem och jobbet mitt nummer ett. På lördag kväll blir jag ledig först så lika bra att inte försöka reflektera utan bara låta allt flyta på. För det går trots allt väldigt bra. Men visst kommer det kännas enormt skönt, troligen även lite konstigt, att få vara ledig en hel dag och inte träffa kollegorna.
Göteborgs konserthus sept. 2011
Mina känslor och reflektioner efter Lars Winnerbäcks konsert har varit känslosamma. Känner mig nästan ännu inte riktigt redo att kunna beskriva den och ge den rättvisa. För frågar mig varför jag tyckte det var så himlans fantasktist bra får man inte ur mig en förklaring. Kan inte sätta fingret på vad det var som gjorde att han berörde mig så enormt mkt den kvällen. Allt var bara perfekt och det märktes att ALLA som var på plats älskade honom.
Göteborgs konserthus september 2011

Ingen ska se mig gå ner mig

Några tysta dagar har det varit. Mitt liv lever på och jag intar nu ett nytt varv. En cirkel har slutits och min helg har återigen överträffat alla andra fina helger som mitt år bjudit på!
Nu sitter jag i ett kök på andra sidan landet och det är höst och regnet låter mot fönstret. Har spenderat min kväll med Lars och alla hans fina och underbara texter ekar nu i mitt huvud. Kvällen har varit magisk. Han var magisk och jag blev lite småkär!

Live i Göteborg september 2011
(Foto: J. Haglund)
Han har nu invigt min höst och nu banne mig ska jag leva och aldrig mera visa mig svag. Efter att ha lyssnat på alla hans sånger om kärlek, sorg och saknad och att inte känna att man duger till känner jag att vi är lite lika han och jag. Och det fick mig att inse att jag får inte fortsätta såhär. Nu är det på allvar dags att påbörja min hjärter kungs sista sång. Nu vill jag inget hellre än att få vända på bladet och gå vidare. Det är nu slut på att älta gamla grejer. Nu tar jag mina ärr från mitt tidigare liv och sätter mig rakryggad och stark, stolt över att ha överlevt och att aldrig mera visa mig så svag som då!

Ingen ska se mig gå ner mig,jag kommer tillbaka!


Har sett att väldigt många hittat hit efter att ha sökt på orden "Ingen ska se mig gå ner mig". Antar då att det ni är ute efter, precis som jag var till en början, är låttiteln till Lars Winnerbäcks nya låt som innehåller dessa ord. Låten heter "utskast till ett brev". Så nu vet ni!


<3

Ja nu är jag fast. Jag är kär och han är min! Bara min! Efter att ha gått och trånat i månader, nästan år så har jag äntligen han vid min sida och jag talar såklart om min nya fina telefon :)

 

Nä men den är hur fin som helst och jag ångar inte en sekund att jag slösade lite för att få den. Maten jag nyss åt ser ni på bilden och lilla rastlösa jag orkade inte sitta kvar framför teven där matchen Sverige-Ungern visas. Eller jag är nog lite som Rut. Övertrött så för att inte somna måste man röra sig och gå vidare. Inte stanna upp en sekund för då tar tröttheten över och kvällen går mot sitt slut. Aja ett ganska världelöst inlägg från min sida denna gång. Jag ber om ursäkt men det var trevligt att du stannade upp ett litet tag för att läsa mina små ord!

Trevlig helg på er!


Radhusdisco

Bells coffee i Örebro

Inte ofta jag vaknar utvilad och är rastlös innan kl hunnit slå 9 men idag var just en sådan dag. Och att sedan ha tiden och ron att ligga kvar i sängen i sällskap med årets finaste, varmaste och roligaste bok jag läst på länge gjorde det hela inte direkt värre! Om ni är i läsa en bra bok tankar så rekommenderar jag varmt boken "Radhusdisco" av Morgan Larsson, ni vet han programledaren för Christer i P3!  Läs den!

Avec des parasols sur le plafond

Krämaren i Örebro augusti 2011

Jag har nu använt mina linser i dryga veckan men känner mig fortfarande som ett litet barn på nytt. Satt på bussen och bara njöt av att kunne titta på alla vackra sockervaddsmoln och att kunna se planet högt högt däruppe.

Tänk så mycket jag missat!!


Tjoo!

Vid soldäcket en sensommarkväll

Igår besökte jag och en vän Örebros egna lilla soldäck, trots att det har funnits hela sommaren var det invigning för min del först igår. Och ja det var ju faktiskt ett väldigt mysigt ställe att hänga på när man inte känner för att bara sitta med en liten kopp och hänga. Trots att kvällen bjöd på en klarblå himmel var det ruggigt och man blev varse om att hösten nu är här!

Förra veckan var en väldigt fullspäckad vecka där dagarna bara svischade förbi och mycket hann jag med, massa galenheter men även en hel del praktiska som jag nu äntligen kan strycka från min lista!  För det första så har jag nu äntligen provat ut linser och att numera se precis som alla er andra är en himlans stor upplevelse! Sen råkade jag bli med en liten iphone (!!), och även där känns det som att en helt ny värld har öppnat sig!!

Men Föregående veckan var det inte bara jag som tog stora kliv, detta är i och för sig ett tusen gånger så stort kliv än de jag åstadkom. Min syster blev i fredags husägare till ett superfint hus! Har inte varit och sett det med egna ögon med alla bilder jag sett får mig att tro att detta är ett alldeles fantastiskt fint hus och smått overkligt att det är deras!

Puss!

Har nu "semester" och det känns väldigt konstigt att ha det. Har framtills nu bara varit trött och sliten och nästan inte kunnat sovit för att jag varit så trött. Men nu efter fem dagars ledighet börjar äntligen piggheten komma ikapp. Mycket har hänt sen sist jag skrev. Jag har varit på mitt första "fotojobb". Fick den stora äran att vara bröllopsfotograf när min finaste Ronja fick sin man. Var lite, eller faktiskt ganska så nervös inför det. För man har ju bara en chans till att få till dom där bilderna. Men allt blev jättebra och vi fick väldigt många fina bilder (även om jag är expert på att se tusen fel på varje bild och tänka hur jag borde gjort) så hoppas och tror att även dom är nöjda med mitt arbete.

Sten med ordet Puss från ett bröllop

Igår var det en galet rolig kväll. Rolig på väldigt många vis. För det första så var det Henrik Schyffert som fick stå för det roliga då han gästade Villa Strömpis för att köra lite Standup för oss Örebroare. Första gången jag var på standup och han är ju en av mina favoritkomiker så kvällen fick helt klart en väldigt fin början. För det andra för att jag var omgiven av så många härliga människor. Satt på Strömpis uteservering ett bra tag och pratade, tittade på folk och bara hade en väldigt trevlig tid tillsammans. Sen lite senare in mot natten gav vi järnet på dansgolvet och dansade hela natten lång! Slutligen blev det en väldigt rolig och trevlig promenad hemåt med nästan lika mycket skratt som under Henriks show.  Att somna med ett leende på läpparna är helt klart den bästa medicinen mot det mesta som min eviga trötthet till exempel!