Living in a world I created for myself
Men inte gråter jag för det. Sommaren är här nu och fönstrena står på vidgavel och livet leker och allt är underbart. I alla fall en dag som denna.
En liten premiär
Det har varit en katastrofal inledning på säsongen men ikväll ska det vända! För ikväll kommer nämligen Jennie vara på plats. Dom förlorar ytterst sällan när jag är där så ikväll är kvällen för den första och extremt efterlängtade trepoängaren, det ska jag och min halsduk se till ;)
Ja det är planen för ikväll.
en dag
Förlåt mig
Hoppas nu innerligt att med ljuset kommer finare tider, eller tiderna har varit fina för det mesta men ni förstår vad jag menar. Vill få känna att jag traskar uppe bland molnen och att jag klarar vad som helst.
Att få välkomna våren på måndag ska bli mig ett sant nöje! Då vänder vi på bladet för att enbart skriva vacker poesi!
tick tack, tick tack..
Ja så fortsätter mitt år med ännu mer sjukdom och elände. Hehe näst på tur stod tydligen vinterns influensa. Åkte på en rejäl omgång och har väl ännu inte helt fått tillbaka vare sig min röst eller all min ork.
Min älskade mor var tack och lov över med lite nödproviant samt en tidig påskgåva! Påskliljor och tulpaner hör nog till mina absoluta favoritblommor! Kan vara att det är att de båda talar om att våren och sommaren är på ingång. Aja hursomhelst så ska ni nån gång köpa en blomma till mig så vet ni vad ni bör välja ;)
Efter resan
London bjöd på sin allra finaste sida med strålande fint vårväder, galet mycket shopping och självfallet en hel del pubhäng och massa god mat!
Har dock nu dragit på mig en förkylning så att planera en ny resa är nog det enda rätta för mitt eget välmående ;)
Back and away...
Och min iphone skvallrar om en temperatur på 11 grader och sol! Det vore väl trevligt!
En söndag.
Nåväl. Helgen svischade förbi i ultrarapid men oj sicken helg! Nu närmar sig en ny vecka med roliga händelser och vips kommer London allt närmare :)
C'mon raise your hand
säger godnatt
...Jag går bredvid men halkar efter...
(Foto Jennie Haglund)
Men trots allt detta känns mycket blekt. Lite dimmigt men med ljuset vet jag att nya tider är på väg. Bara att hålla ut lite längre.
Lite visare?
...Those days are over...
(klick, klick, klicka på bilden)
Tog istället irritationen med mig till gymmet för ett hårt träningspass.. Närmar sig slutet av januari och jag gick med jackan uppknäppt. En tokig vinter är det så därför har jag redan påbörjat min vårlista! Varsågoda!!
(och för er som inte har spotify ser ni låtarna som hittills fått äran att hamna där)
en dag i januari...
Ringrostig är jag, har nog inte tecknat på 6-7 år men det funkade iaf en halvtimme mot min uttråkighet.
Men nu är dagen återigen mörk, trist och kall.. En tråkig dag ingenting mer än så. Vilket slöseri...
Lite konst på väggen?
En liten Canvas kanske? Har en tid velat göra om ett av mina foton till en canvastavla men då kameran större delen av tiden legat i sin väska och inspirationen varit på minus och alla gamla bilder känns fattiga och gamla är det kanske en möjlighet att göra om en helt till något nytt.. Som jag gjorde med denna! Trots att det är en lekmannagrej att bara med ett litet klick göra om sitt foto genom att klicka på al fresco i photoshop måste jag säga att jag gillar´t!
Vad anser ni? Något man kan pryda en vägg med?
Dags att blicka tillbaka
Inte många dagar kvar nu på året 2011. Året har stundtals känts som ett väldigt blekt mellanår. Trots det så har ändå mitt 2011 bjudit på en hel del goda stunder:
- Jag blev moster till underbaraste lilla Rut
- Jag slutade på BK(!)
- Jag började på H&M i somras och sen i höstas har jag även arbetat i citybutiken.
- Jag har varit på en rad trevliga och underbara konserter, bland annat Håkan Hellström, Lars Winnerbäck och Veronica Maggio.
- Jag har klarat milen! (sen tog det lite stopp men inget att gråta över, vet att jag nu kan om jag bara vill)
- Varit på två underbara resor till Göteborg!
- Jag har i stort sett kommit över allt trasigt och gamla Jennie har kommit tillbaka. Även om det gjorde lite ont att se dom tillsammans häromveckan så känns det som att allt det där är över.
Nu väntar som sagt ett nytt år och vad mina mål för det är ännu inte helt bestämt. Nystart känns lite avlägset. Snarare fortsätta som jag avslutar och bygger vidare så får vi se vart jag tillslut hamnar.
Fruktsallad à la jul
Sitter nu och gottar mig i en liten fruktsallad som blev till genom att taga vad man haver i kylen!
Oftast är det nog då det blir som bäst och lyckan att bara sådär kunna slänga ihop något väldigt gott.
Vad var det jag då hade min min lite kyliga fruktsallad, jo en apelsin, lite russin och en banan. Samt pricken över mitt i var den vita glöggen.
Sen kan jag även tänka mig att lite krossade nötter, physallis och varför inte lite keso lyfter den ytterligare!
.....
Men det känns som det värsta är förbi och dimman lättar och julpyntet framtaget. Nu gäller det bara att ta en dag i taget tills våren är här...
hej.
Säkerligen är jag inte ensam om att ha perioder man snörat in sig på speciella saker under en period och nästan överanvänder det, vad det nu kan tänkas vara. En sådan sak denna höst har varit att promenara i Rynningeviken. Är ett litet promenadstråk genom ett naturreservat bakom sjukhuset här i Örebro och när man tar sig ut dit känns det som man rest långt långt bort från tråkiga lilla staden. Man hamnar i en annan tid och i ett annat rum där allt känns bra och alla problem och oklarheter i ens liv får vila ett tag.
Senast jag var där var med min syster och hennes finaste lilla Rut! Dagen bjöd på kristallklara vatten med de mäktigaste spegelbilderna jag skådat. Vad som var vatten och vad som var himmel var stundvis svårt att isärskilja. Solen lyste upp vår dag! Välbehövligt både för henne och mig.
En fin dag! En mycket fin dag minsann!
Ett stort kliv
Det målet är nu avklarat efter en lång och envis kamp på löpbandet. Tiden pratar vi inte direkt om även om det är bra då jag har nåt att finslipa på! Men herregud. Jag tog milen idag! Det är stort :) I våras klarade jag 8 km (stoppades utav en blåsa som sprack) och då hade jag slitit under en lång tid på bandet så det var väldigt väntat. Denna gång måste jag erkänna att jag har slarvat rejält med träningen. Mycket har kommit emellan även om mina dagar just nu är segare än någonsin. Träningen har varit minimal!
Men antagligen så krävdes det bara en dag då alla förutsättningar fanns för att jag mentalt skulle förstå att det inte är en omöjlighet. En sån galen känsla när jag var vid 6 km och tänkte att det nog var möjligt och tänkte: äh det är ju bara (BARA) fyra kvar! Som om det inte vore nåt. Galet då alla mina träningar slutat jag ens avklarat fyra km. Häftigt när man hamnar i den andra andningen och tiden tickar på och man t o m kan prata med grannarna utan att riskera att inte göra sig förstådd pga sitt flåsande.
Häftig känsla var det helt klart!
Dagens ros
Aja något mer betydelsefullt hade jag inte att dela med mig denna ganska så bleka novemberdag.
Två små flickor
Tid till extra grubblande har jag och att då inte sitta ensam hemma har gjort att grubbleriet nog hållt sig nere på en helt okej nivå. Nu ekar det som sagt väldigt tomt och framtidstankarna börjar snurra. Så mycket jag vill, så mycket jag inte är nöjd med men åt vilket håll mina steg ska traska har jag svårt att bestämma. Nä kanske dags för mig att även jag skaffa mig en egen liten älskling? Det är väldigt lockande men troligen även väldigt egoistiskt tänkt.
Take a trip down memory lane
Nu undrar ni säkert varför jag tjatar på om detta då jag faktiskt lovade för inte allt för länge sedan att helt släppa allt det gamla bagaget.
Detta ska absolut inte vara ett gräva ner sig inlägg. Denna höst nu när jag har möjligheten att ha alla mina gamla skivor i min mobil och då jag spenderar väldigt mycket tid på bussen har jag nu smått börjat prova att lyssna på all gammal musik som jag under två år inte klarat av att lyssna på för att det gjort för ont. Istället ändrade jag delvis min musiksmak och letade enbart efter nytt som var minneslöst.
Det smög sig på gradvis en vilja att återigen börja lyssna på allt det där gamla. För musik säger mycket om vilka vi är och den riktiga Jennie är på väg tillbaka. Nu vill jag minnas, nu vill jag släppa in Christian i mina öron för att ta mig tillbaka, nu vill jag låta Annas rispiga röst och hennes deppighet ta mig tillbaka för jag känner mig stark och jag vill vara den jag egentligen alltid varit. Jag vill kunna lyssna på Moneybrothers skivor när jag lagar mat i höstmörkret!
Vi hade många fina stunder M och jag och jag har försonats med tanken att jag aldrig kommer få fler så nu vill jag inte glömma dom jag fick. Dagen kommer då även jag får stå vid altaret och säga till min älskade att jag lovar att alltid finnas vid hans sida precis som han nu gjort. Men tills den dagen kommer är det nog väldigt fint att kunna hedra sitt liv och tänka glada tankar på allt som hänt, sluta minnas de sex hemska månaderna och istället minnas alla 54 som var väldigt fina. Han har gått vidare och skapar nya minnen till nya låtar med en annan och dagen kommer då även jag gör detsamma.
En liten minilista på några bortglömda guldklimpar finner ni om ni klickar på bilden ovan!
La mia vita?
En veckas "ledighet" och redan efter bara en dag klättrar jag på mina väggar. Men förhoppningsvis infaller sig det ett lugn och en förmåga att varva ner eller så kan man ju hoppas på att det inte alls kommer bli en veckas ledighet utan att jobbet kallar. Ja vilket som är nog bra. Har ju ännu inte haft någon semester detta år så lite ledigt skadar inte och att få extra tid att grubbla och fundera kan vara välbehövligt samtidigt som lite pengar in på kontot aldrig skadar. Behöver fundera på en hel del och lägga upp en liten plan över mitt liv.
Att bara glida runt och leva vecka för vecka är för det mesta väldigt trevligt men i längden är jag rädd att det inte håller.
Några tips kanske?
Med Lars på vägen!
Så istället lämnade jag in den och resultatet kunde inte blivit bättre! Så fin och ja troligen den finaste tavlan jag äger!
